lördag 9 oktober 2010

Vilket lyft!


Jag kan i den här digitala tidsåldern sakna polaroidfilmens möjligheter till emulsionslyft. Det blev ett spännande sätt att få ett nytt uttryck i sina bilder när bilden kunde fästas på nästan vilket annat material som helst. Vanligtvis lyfte man över det till ett akvarellpapper.

16 kommentarer:

  1. Låter spännande. Antar att det inte går att jämföra med att printa på akvarellpapper ...

    SvaraRadera
  2. Nä det blir inte riktigt på samma sätt med en print på akvarell som att ha flyttat över emulsionen. Men visst är det fint med printar på ett riktigt bra papper.
    Tack för din kommentar Maria.

    SvaraRadera
  3. Ja, det er alltid fordeler og ulemper med utvikling... Jeg begynte ikke med fotografering for alvor før "den digitale tidsalderen" men husker godt at det var mega-viktig å banke på døren først da broder`n holdt på i mørkerommet ;)

    SvaraRadera
  4. Visst är det för och nackdelar med allt men jag tror på något vis att fördelarna med det digitala ändå överväger. Visst har man varit med om en del dråpliga tillfällen i mörkrummet och visst kan jag fortfarande sakna det. Det gäller nog att ha ett öppet sinne för utveckling och ta vara på det bästa av allt. Tack för din kommentar Hanne.

    SvaraRadera
  5. Vilka minnen jag får Kenneth, till den gamla "goda" tiden! Vad bra vi hade det... Minns du att vi fick ruscha ut från skolan sekunderna innan larmet gick kl. 22.00? Och tänk att det fanns folk som stämplade ut kl.16.00 och satt och degade i korridoren!!?? Dom missade himmelriket. :) Det fria skapandet mellan 16 och 22. Det blev riktigt spännande det där med emulsionslyft, minns faktiskt inte riktigt hur vi gjorde. Kan ibland sakna hantverket; underexponera-överframkalla, agitera si och så, framkallnigsbad, pjatta och efterbelysa...

    SvaraRadera
  6. Ja visst var det en härlig tid, en av de bästa. Men det är ju inget som stoppar dig ifrån att ha det svartvita hantverket som en hobby. Det måste ju finnas många fotografer i stockholmsområdet som fortfarande håller på med det. Eller? Tack för dina tankar Ulrika.

    SvaraRadera
  7. Sorprendente este procesado, no deja indiferente!Saludos!!

    SvaraRadera
  8. I'm glad that you found my picture interesting Elena. That makes me happy.
    Sorry for not speaking spanish. ;-)
    Saludos!

    SvaraRadera
  9. Good picture!!!And wishes you still a very good weekend!!:))

    SvaraRadera
  10. Tack för din kommentar Anita.
    Det gör mig glad att höra. :-)
    Allt gott!

    SvaraRadera
  11. Jo visst kan man fortfarande ha kvar hantverket, är bara lite mer "pyssel" med det. Kanske kan man återuppta det när man blir pensionär? Då borde det ju vara riktigt exklusivt med det gamla fotohantverket! :D

    SvaraRadera
  12. Men Ulrika, så länge ska man väl inte behöva vänta? Visst är det lite mer "pyssel" men det är ju lite av det som man vill ha tycker jag. Charmen med att inte få ett direkt resultat framför sina ögon. Fast det är klart att det kommer att bli exklusivare för varje år som går... Återigen, Tack för dina tankar.

    SvaraRadera
  13. Spännande uttryck! Läskigt öga *ler*

    SvaraRadera
  14. Kul att kunna skrämma dig lite Maja.
    Tack för dina ord. De upskattas!

    SvaraRadera
  15. Selv begynte jeg ikke med foto for alvor før for noen år siden. Tok jo bilder i ungdommen da, men filmene ble sendt til butikken, og selv har jeg ingen aning om hvordan man fremkaller bilder på den gamle måten! :) Men ser den charme det må ha vært med eget mørkerom, forskjellige "bad" til forskjellige uttrykk.
    ...selv får jeg være fornøyd med mitt lille mørkerom i pc-en! :)

    SvaraRadera
  16. Trevligt att få läsa lite om din bakgrund som fotograf Valkyrien. Även om många fotograferade med analoga kameror så var det nog inte så många som gjorde jobbet själv i mörkrummet tror jag. Jag kan sakna det ibland men är ändå ingen bakåtsträvare ;-)
    Tack för din kommentar. Den uppskattas.

    SvaraRadera