Drottning i baren

För länge länge sedan när inlandsisen dragit sig tillbaka från Bottenhavets vikar, trafikerades det faktiskt av en färja mellan Skelleftehamn i Sverige och Jakobstad i Finland. På en av dessa färjor fanns jag med för att fotografera ett nöjesreportage för tidningen Västerbottens Folkblad. I en av båtens barer fick jag syn på servitrisen med sin klassiska utstyrsel. Som en drottning regerade hon hela baren. Naturligtvis ville jag ta en bild av henne. För att få en lite annorlunda bild gick jag in bakom bardisken och väntade i serveringsluckan på att hon skulle komma. Ljuset mätt och skärpan inställd, bara att trycka av. Resultatet av mitt möte med barens drottning ser ni här.

Vikten av möten

Apropå möten, så tycker jag att det är väldigt spännande med dem. Att möta nya människor är berikande kan jag tycka. Man lär sig alltid nya saker och får kanske nya vänner. Fast jag vill aldrig vara påträngande. Det gäller också min fotografering. Jag vill inte att de människor som jag har tänkt fotografera ska känna sig obekväma med det. Det är inte ofta jag frågar om jag får lov att ta en bild av okända människor, men det finns nästan alltid någon tyst överenskommelse som man måste kunna läsa av. Kroppsspråket avslöjar väldigt mycket och det gäller alltid att respektera om någon inte vill bli fotograferad. På bilden ser ni den andra brodern som jag mötte i Tärna-Klippen.

Nyfiken i en strut

Att vara nyfiken tror jag är en stor fördel för att man ska kunna ta bra bilder. Under en utflykt till Tärna-Klippen fick jag se ett hus som väckte min nyfikenhet. Långt uppe på fjället stod det. Det såg gammalt övergivet ut men jag såg att det fanns blommande pelargoner i fönstret. Vem bodde där och hur levde de så isolerat? Min nyfikenhet gjorde att jag fick träffa de två bröderna som bodde där. Ett fantastiskt möte som jag minns med stor glädje.

Candyman

När jag var liten hände det ibland att det kom cirkus till stan. Ibland fick jag gå på dessa föreställningar och jag kan fortfarande minnas hur spännande det var med alla djur, clowner och lindansare. Jag kan också minnas alla dofterna. Är det inte så det är med fotografier med, att de tar fram minnen av dofter också när man tittar på dem igen. Så fungerar det för mig i alla fall. Mannen på bilden som gör sockervadd fotograferade jag i en paus på Cirkus Scott. Jag var tvungen att pressa upp filmen till 1600 iso för att ha en chans att kunna fånga något. Mycket av det jag fotograferade blev suddigt men den här blev jag riktigt nöjd med.