torsdag 23 september 2010

Frusna ögonblick


Att fotografera är att frysa ögonblicket, fast det är klart att det kan bli lite väl fruset ibland...

4 kommentarer:

  1. Den här mannen minns jag alltför väl :D det ska vi tacka Renée för! Hon trodde, första gången vi mötte denne, att det var en riktig. Haha!

    Fin bild för övrigt! Man blir lite osäker om det ÄR ett foto med färg eller ej, men med tanke på solskenet i snön så är det svartvitt (eller jag har fel?). Jag gillar bilder som först ger intryck av att vara så självklar, när den i själva verket kräver en stund att fundera på.

    SvaraRadera
  2. Vad kul att bilden får dig att minnas saker. Bra! Ja är det svartvitt eller är det färg...? Det är frågan. Men i slutändan är det ju inte så väldigt viktigt eller hur? Tack för din fina kommentar, Tina.

    SvaraRadera
  3. Solen skiner men mannen är frusen. Hur länge har han suttit där? vad väntar han på? varför blev han kvar?

    Spännande bild. Trodde först det var en riktig människa och att du iscensatt bilden, men när man tittar närmare så ser man att det är en skulptur...eller är det snömannen? :)

    SvaraRadera
  4. Tack för din trevliga kommentar, Ulrika. Det är en staty som är ganska kul tycker jag. Jag förväntade mig inte att finna en staty som ser ut på det här sättet riktigt och det tror jag berörde mig extra mycket. Det beror nog på mina egna förväntningar och fördomar om hur en staty egentligen ska se ut.

    SvaraRadera