En lisa för själen

Längst ut där den röda bohusgranitens sammetsmjuka hällar möter det blå Skagerrak ligger naturreservatet Stångehuvud. Det är inte bara vackert här utan bedövande vackert. Det är en plats för själen att finna lugn och ro. En plats jag gärna återvänder till.

Bryter tystnaden

Idag bryter jag mitt löfte från gårdagens inlägg med att skriva några rader. Avsikten med detta löftesbrott är att berätta för er kära läsare att jag har fiskat krabbor. Dessutom med framgång. Men något bildbevis blir det inte. Ni får helt enkelt lita på mitt ord. Allt gott!

Go West!

I morgon bär det av. Några dagars ledighet och därmed inga inlägg från mig på ett tag. Den här bilden kanske kan ge er en liten ledtråd vart jag har tänkt att åka. Hoppas på sol och fint väder till oss alla. Vi hörs inom kort. Allt gott!

Till havs!

Jag längtar verkligen efter havet. Att finna svalka i det salta vattnet en varm sommardag. Känna värmen mot fotsulorna på de släta klipphällarna. Sand mellan tårna. Kanske sitta på en brygga och meta krabbor samtidigt som tärnorna ger skrin i skyn. Doft av tång som fyller mina lungor. Att sedan få vandra runt bland båtarna som ligger förtöjda inne i hamnen med en glass i min hand. Då är livet verkligen gott att leva.

Here's looking at you kid

Efter gårdagens inlägg kom jag att tänka på det här med olika uttryck. Att man kan få fram helt olika tolkningar med samma motiv. Det här är samma docka och tillfälle som vid den förra bilden. Men här tycker jag att jag har fått fram ett helt annat uttryck i den. Bara att skifta mellan färg och svartvitt gör mycket. När jag har hittat ett motiv som verkar intressant brukar jag försöka att ta en hel serie med bilder. Ofta försöker jag att få fram en hel kollektion. Att variera sig är viktigt. Jag vet inte vilken bild som jag tycker är bäst. Förmodligen gillar jag båda men på olika sätt.

Bortglömd

Alla har vi väl glömt bort något någon gång. Tider, platser, möten eller kanske saker. En del av oss använder kameran som hjälpmedel för att kunna minnas. Den vanligaste bilden är väl turistbilden med en människa som står stolt och poserar vid något känt ställe. Jag var där! I bland hittar man också saker som man har glömt bort. Som den här bilden på den bortglömda dockan.

When in Örebro 2

I mitt förra inlägg kunde ni läsa och se några bilder på min tolkning av vattentornet Svampen i Örebro. I dag tänkte jag visa er ett annat vattentorn som finns i samma stad, men som kanske inte är lika känt som Svampen. Jag tycker verkligen att det är en vacker byggnad. Södra vattentornet. För några veckor sedan hade jag förmånen att få göra ett besök i det och fick då även klättra upp på taket. Rangliga trätrappor gjorde det hela till ett riktigt äventyr för den höjdrädde. Men det var det verkligen värt.

When in Örebro

När ni åker in den norra infarten till Örebro kan ni inte missa den. Jag talar om en av stadens mest fotograferade och bekanta byggnader. Det riksbekanta vattentornet som i folkmun kallas för Svampen. Trots att det är så många andra som har avbildat den måste jag naturligtvis ge mig i kast med att göra min egen tolkning. Det sägs ju att allt redan är fotograferat men varför skulle det stoppa någon. Vi gör ju trots allt alltid våra egna tolkningar av motiven.

In the eye of the beholder

Naturligtvis vill man att de bilder som man skapar ska bli omtyckta av andra. Eller i alla fall inte bara bli förbisedda. Men vem bestämmer egentligen om en bild är bra eller inte. Är det några få som gör det. Är det konventioner eller regler ger oss svaren. Nej, det enkla svaret är nog att det är den som tittar på bilden som avgör det. Skönheten ligger som bekant i betraktarens öga. Skyltdockan fotograferades i Nässjö.

Betraktelser från en brygga

Små lätta molntussar drar sakta förbi på en annars klarblå himmel. Jag ligger och tittar på dem på en brygga vid en sjö i det djupaste av Småland. En svag bris håller bromsar och myggor borta. Vattnet kluckar rogivande under mig. Vassen rasslar svagt i vinden och solen värmer skönt efter morgonens dopp. Livet är allt bra härligt. I vattnet intill bryggan växer några röda näckrosor. I mitten av 1800-talet blev sjön Fagertärn i Tiveden känd för sina röda näckrosor. Men det dröjde nästan femtio år innan de blev fridlysta. Då fanns inte många exemplar kvar på grund av plundring. Jag undrar om dessa näckrosor också har sitt ursprung i Fagertärns mörka vatten. Vackra är de i alla fall.

Ej uppkopplad

Jag har sedan starten av mitt bloggande försökt att lägga ut lite text och bild varje dag, men nu tänkte jag faktiskt ta en paus i några dagar. En liten semesterresa utan att vara uppkopplad vid datorn hela tiden helt enkelt. Passa på att ha det riktigt skönt och njut av sommarens fröjder. Vi hörs inom kort igen. Allt gott!

Att stanna till ibland

Strax innan man passerar Gränna på väg söderut, ser man den gamla ruinen av Brahehus. Det måste ha varit en fantastisk borg när den stod i sin fulla prakt, med en magnifik utsikt över Vättern och Visingsö. Ja, utsikten den finns ju fortfarande kvar förstås. Jag har många gånger tänkt att stanna och ta några bilder och till slut blev det av. Några av bilderna blev jag rätt nöjd med. Här ovan en bild från detta tillfälle.

The heat is on

Dagar som de senaste, när temperaturen utomhus letar sig upp mot trettiostrecket, kan jag sakna stunderna i mitt gamla mörkrum. Många fina timmar har jag spenderat där. Magiska stunder då man börjar se bilden växa fram i framkallningsskålen. Dofterna från kemikalierna, kanske inte det hälsosammaste, men ändå med sin speciella charm. Men kanske det bästa en dag som denna, att få slippa den påträngande värmen. Bilden med mannen som spelar på sitt dragspel fotograferades i Gamleby i Småland.

Olé!

I veckan har den årliga San Fermin-festivalen i Pamplona gått av stapeln. Varje morgon släpps tjurarna lös för att få rusa genom Pamplonas gator. De som vågar får springa med, men på egen risk. Men vad är väl egentligen en tjurrusning i Pamplona mot betessläppet i Granhammar på närkeslätten utanför Örebro...?

Att vänta sig det oväntade

Vissa dagar kan det vara knepigt att hitta något motiv som fångar ens intresse. Kameran ligger i sin väska och bara väntar på att bli upplockad. Man letar och letar men man finner ingenting. Andra dagar kan det vara precis tvärtom. Det är som med Triss. Plötsligt händer det. Rådjuret fotograferades genom mitt vardagsrumsfönster en eftermiddag i juni.

Du ska va president

Lika säkert som myggbett och solsveda på sommaren dyker de upp. Jag talar naturligtvis om stadsfesterna. Med samma artister som åker land och rike runt för att uppträda på festivaler i varje stad med lite "självaktning". Bilden på Thåström fångade jag stående mitt i det böljande publikhavet just på en sådan stadsfest i Skellefteå för några år sedan.

Tankar från en strand

Ibland är det lätt att missa allt det fina som finns runt omkring oss därför att vi stressar på så mycket. Inspirationen lyser med sin frånvaro, men måste vi resa lång bort för att vi ska hitta den och ta fram kameran och fotografera. Behöver det verkligen vara så? Nej, så är det naturligtvis inte. Ibland kan det faktiskt vara så enkelt att vi står mitt på vårat motiv. Stanna till en stund bara och titta dig runt lite.

Formidabelt

Jag tycker att det är viktigt att bilder ska innehålla ett budskap. Det borde inte ha undgått någon. Men ibland kan det ju faktiskt räcka med att det är någonting vackert som man vill visa upp för andra. Det räcker ju gott som motiv tycker jag. Färger och former är ganska spännande att leka med. Bilden på tulpanbladet fotograferades hemma på köksbordet.

Equivalents

Mellan åren 1925 och 1934 fotograferade amerikanen Alfred Stieglitz sin berömda serie av moln som han kallade för Equivalents. En fotograf som jag gärna återvänder till då och då för att få inspiration. Det här är min version av samma tema som Alfreds.

Världsfotograf i Örebro

Har ni vägarna förbi Örebro i sommar har ni möjlighet att få se bilder av en riktig världsfotograf. Nej, jag tänker inte på mig själv, då min blyghet förbjuder det, utan krigsfotografen James Nachtwey. Nachtweys bilder härnger fram till och med den 22 augusti på Örebro Konstall. En fantastiskt fin utställning som verkligen tar tag i betraktaren. Jag rekommenderar er alla ett besök om ni vill se en riktigt fin fotoutställning.

Kemigram

Drottning i baren

För länge länge sedan när inlandsisen dragit sig tillbaka från Bottenhavets vikar, trafikerades det faktiskt av en färja mellan Skelleftehamn i Sverige och Jakobstad i Finland. På en av dessa färjor fanns jag med för att fotografera ett nöjesreportage för tidningen Västerbottens Folkblad. I en av båtens barer fick jag syn på servitrisen med sin klassiska utstyrsel. Som en drottning regerade hon hela baren. Naturligtvis ville jag ta en bild av henne. För att få en lite annorlunda bild gick jag in bakom bardisken och väntade i serveringsluckan på att hon skulle komma. Ljuset mätt och skärpan inställd, bara att trycka av. Resultatet av mitt möte med barens drottning ser ni här.

Vikten av möten

Apropå möten, så tycker jag att det är väldigt spännande med dem. Att möta nya människor är berikande kan jag tycka. Man lär sig alltid nya saker och får kanske nya vänner. Fast jag vill aldrig vara påträngande. Det gäller också min fotografering. Jag vill inte att de människor som jag har tänkt fotografera ska känna sig obekväma med det. Det är inte ofta jag frågar om jag får lov att ta en bild av okända människor, men det finns nästan alltid någon tyst överenskommelse som man måste kunna läsa av. Kroppsspråket avslöjar väldigt mycket och det gäller alltid att respektera om någon inte vill bli fotograferad. På bilden ser ni den andra brodern som jag mötte i Tärna-Klippen.

Nyfiken i en strut

Att vara nyfiken tror jag är en stor fördel för att man ska kunna ta bra bilder. Under en utflykt till Tärna-Klippen fick jag se ett hus som väckte min nyfikenhet. Långt uppe på fjället stod det. Det såg gammalt övergivet ut men jag såg att det fanns blommande pelargoner i fönstret. Vem bodde där och hur levde de så isolerat? Min nyfikenhet gjorde att jag fick träffa de två bröderna som bodde där. Ett fantastiskt möte som jag minns med stor glädje.

Candyman

När jag var liten hände det ibland att det kom cirkus till stan. Ibland fick jag gå på dessa föreställningar och jag kan fortfarande minnas hur spännande det var med alla djur, clowner och lindansare. Jag kan också minnas alla dofterna. Är det inte så det är med fotografier med, att de tar fram minnen av dofter också när man tittar på dem igen. Så fungerar det för mig i alla fall. Mannen på bilden som gör sockervadd fotograferade jag i en paus på Cirkus Scott. Jag var tvungen att pressa upp filmen till 1600 iso för att ha en chans att kunna fånga något. Mycket av det jag fotograferade blev suddigt men den här blev jag riktigt nöjd med.

Bildens bakgrund

Bilden i mitt förra inlägg har sin egen historia. Den var fotograferad under en kulturnatt i Västervik. Året var 1994 och den digitala revolutionen var bara i sin linda. Jag använde mig alltså av analog kamera med film i. Trettiosex exponeringar fanns till mitt förfogande men just när jag skulle fråga om jag fick fotografera henne, var min rulle slut. Inga fler rullar hade jag och att hitta ett ställe att köpa nya mitt i natten var inte att tänka på. Till slut fann jag en kompis som jag kunde låna ett par rullar av. Men nu fanns ingen modell att finna någonstans. Någon timme senare fick jag åter se henne och frågade då snabbt om jag fick ta några bilder. Resultatet av mötet blev just den bilden.

ÄNTLIGEN!

Så har det då äntligen hänt. Vadå, undrar ni säkert. Jo att jag har blivit bloggare. Det hela känns ovant och spännande och vi får i framtiden se hur det kommer att gå. Nåväl, den här bloggen kommer att handla om mina egna fotografiska tankar. och vad kan då inte passa bättre än att börja med att visa upp en bild.